Sara

"Det är så kul att även tjejerna kan". Så sa Birgitta Åberg, husmor på Lundsberg och Robinson deltagare 1998, och jag tycker att det i mångt och mycket speglar hur vi tjejer ser på varandra och uppfattas av andra. Det är nämligen ingen självklarhet att vi tjejer kan för vi är ju faktiskt bara tjejer. Naturligtvis är jag en smula ironisk i det jag säger.

För ett par veckor sedan fick jag en tidning av min söta vän Cissi. I den fanns de 10 bästa tipsen på hur man kan få upp sin lön. Tidningen vänder sig till kvinnor i åldern 25-40 år och där fanns mycket läsvärt. "Glöm handsvett, obehag, puls, nervositet. I fortsättningen när du hör ordet lönesamtal vill jag att du ska tänka JA! Se dig själv som en vinnare, en Zlatan, på väg in på plan, en Madonna, på väg in på scen eller en Carolina Winberg på väg ut på catwalken". Ja, det är så här vi tjejer upplever en löneförhandling. Vi känner hur klumpen i magen växer och tycker att det är urjobbigt att tala om vad vi kan och är bra på. Det känns inte naturligt men tjejer vi MÅSTE börja tuffa till oss! Precis som männen måste vi börja klia varandra på ryggen. Vi måste hålla ihop och inte se varandra som konkurrenter. Men det är lättare sagt än gjort...

Jag ska i dagarna löneförhandla och jag ska försöka att tänka som Plaza uppmanar mig att göra:

1. Jag är en pangbrud. Jag måste tro på mig själv annars blir det svårt för min chef att göra det. Sant.
2. Ta i från tårna. Var inte nöjd med det lilla för du är värd mer än så. Sant.
3. Ta det lugnt. Jag har ingen brådska. Vänta med att ge besked och håll dem lite på halster. Sant.

Det är inte sällan, om man som tjej strider för kvinnors lön för lika arbete eller påstår att vi tjejer har det tuffare på arbetsmarkanden, blir klassad som rödstrumpa och superfeminist. Det är jag trött på. För vad det handlar om är självklarheter och ingenting annat.

Så i fortsättningen när någon frågar: Are you a man or a mouse? Tycker jag att vi ska svara:  I am a mouse and I am so proud of it!

Ha en skön pingsthelg!

Kram
Sara