Time to say goodbye
Livet är fullt av beslut. Somliga lätta andra betydligt svårare. För knappt 10 månader sedan skapade jag den här bloggen vars främsta syfte är att få ge utlopp för min skrivarglädje och delge er mina tankar och funderingar på saker och ting. Bloggen har varit en paus i vardagen, ett skönt break, men på senare tid har jag känt mer press än lust och då försvinner glädjen i att skriva. Jag kommer naturligtvis alltid att älska att skriva. Att få uttrycka sina intersta tankar och känslor är häftigt, kul och jävligt skönt.
Under de här månaderna har jag avverkat ämnen som berört och fortfarande berör mig. Jag har öppnat en dörr och bjudit in er som varit intresserade av att lyssna och jag är djupt rörd och glad över att ni varit, och är, så många som velat kliva in. Men nu har jag tänkt stänga dörren, kanske inte för gått, men för ett tag. Vad vill jag då avslutningsvis säga till er som lyssnar:
Glöm inte bort att hålla ett par tummar för Hovmantorps stolthet imorgon för visst vore det kul om hon kunde bli historisk på lördag. Ingen kvinnlig artist har nämligen vunnit Eurovision Song Contest två gånger!
Kära vänner, jag kan inte påstå att min blogg bidragit till att er intelligens nått högre höjder men förhoppningsvis har en del av er insett att livet blir lite lättare om man har en schlager på lager...
TACK för att ni följt med mig på den här resan men vi har nått ändstation och det har blivit time to say goodbye!
Sköt om er!
Massor med kramar
Sara
Man or a mouse?
"Det är så kul att även tjejerna kan". Så sa Birgitta Åberg, husmor på Lundsberg och Robinson deltagare 1998, och jag tycker att det i mångt och mycket speglar hur vi tjejer ser på varandra och uppfattas av andra. Det är nämligen ingen självklarhet att vi tjejer kan för vi är ju faktiskt bara tjejer. Naturligtvis är jag en smula ironisk i det jag säger.
För ett par veckor sedan fick jag en tidning av min söta vän Cissi. I den fanns de 10 bästa tipsen på hur man kan få upp sin lön. Tidningen vänder sig till kvinnor i åldern 25-40 år och där fanns mycket läsvärt. "Glöm handsvett, obehag, puls, nervositet. I fortsättningen när du hör ordet lönesamtal vill jag att du ska tänka JA! Se dig själv som en vinnare, en Zlatan, på väg in på plan, en Madonna, på väg in på scen eller en Carolina Winberg på väg ut på catwalken". Ja, det är så här vi tjejer upplever en löneförhandling. Vi känner hur klumpen i magen växer och tycker att det är urjobbigt att tala om vad vi kan och är bra på. Det känns inte naturligt men tjejer vi MÅSTE börja tuffa till oss! Precis som männen måste vi börja klia varandra på ryggen. Vi måste hålla ihop och inte se varandra som konkurrenter. Men det är lättare sagt än gjort...
Jag ska i dagarna löneförhandla och jag ska försöka att tänka som Plaza uppmanar mig att göra:
1. Jag är en pangbrud. Jag måste tro på mig själv annars blir det svårt för min chef att göra det. Sant.
2. Ta i från tårna. Var inte nöjd med det lilla för du är värd mer än så. Sant.
3. Ta det lugnt. Jag har ingen brådska. Vänta med att ge besked och håll dem lite på halster. Sant.
Det är inte sällan, om man som tjej strider för kvinnors lön för lika arbete eller påstår att vi tjejer har det tuffare på arbetsmarkanden, blir klassad som rödstrumpa och superfeminist. Det är jag trött på. För vad det handlar om är självklarheter och ingenting annat.
Så i fortsättningen när någon frågar: Are you a man or a mouse? Tycker jag att vi ska svara: I am a mouse and I am so proud of it!
Ha en skön pingsthelg!
Kram
Sara
I sanningens ögonblick bjuds du på mirakel av alla slag...
I torsdags var min kära syster och hennes Karl på besök och vi avrundade kvällen med att se "Sanningens ögonblick", ett program på kanal 5, där man varje vecka får följa en person från den glödheta stolen få frågor av Pontus Gårdinger. Totalt har deltagarna fått svara på 50 frågor, 21 av dem ska besvaras i programmet och svarar man sanningsenligt på dessa frågor vinner man 500 000 kr. Frågorna har deltagarna tidigare fått svara på med hjälp av en lögndetektor men deltagarna har inte fått veta svaret från testet när de sätter sig i studion. Gårdingers heta stol får Rickard Sjöbergs heta stol i Postkoden att framstå som iskall. Frågorna är personliga och av mycket känslig karaktär. Programmet har givetvis skapat en debatt då många anser att programmet skor sig på andra människor olycka, men om jag förstått det hela rätt är det upp till varje deltagare att anmäla sig till programmet, göra testet och ta plats i den glödheta stolen...
Under två program har vi fått följa Linus resa i stolen. En puckad kille med ett stort intresse för poker, brudar och party. I studion finns hans flickvän Sofia som på bästa sänningstid ska få veta sanningen om sin pojkvän. Ironiskt nog firar paret 5 år samma dag som programmet spelas in. Första frågan Linus får är: "Anser du att du är en pålitlig person?". Linus svarar nej på frågan och det visar sig vara korrekt. Vidare svarar han att han föredrar blondiner, trots att hans tjej är brunett, tycker att flera av hans kompisars tjejer är snyggare än hans, önskar att Sofia hade sillionbröst, har stulit pengar från henne, vill gärna gifta sig med henne, skulle bli överlycklig om hon blev gravid och säger att han varit otrogen mot Sofia. Det sista visste hon inte om det kommer naturligtvis som en chock. Men killen väljer att gå vidare i jakten på 500 000 kr och få fler obehagliga frågor, frågor som han redan svarat på och som han vet kan komma...
På 75 000 kr stannar Linus. Idag kan vi läsa på expressen.se att Sofia och Linus inte längre är ett par och att Linus känner sig lurad av kanal 5. "De jobbiga frågorna skulle inte komma förrän på högre nivåer", menar Linus. Sofia känner sig naturligtvis kränkt men det kan väl knappast vara över kanal 5:s agerande utan snarare över hur hennes sambo valt att för 75 000 kr säga sanningen inför flera 100 000 tittare. Jag kan förstå att Sofia är ledsen och arg men samtidigt borde hon vara jävligt tacksam över att ha sluppit en sådan skitstövel!
Det är ganska facinerande hur en person som Linus, med så många lik i garderoben väljer att sätta sig i den glödheta stolen och svara på frågor om sitt eget liv där sanningen är den enda utvägen. Anledningen stavas cash, snabba cash...
Lyssnade i dag på Sussie Tappers "Det finns mirakel". Underbar låt, underbar text och visst finns det en massa mirakel runt omkring oss. Öppna ögen och se dig omkring så kommer du upptäcka att världen är full av mirakel, somliga närmre än du tror...
Sov gott!
Kram
Sara
Blått kan vara så himla gott...
Ibland ler livet lite extra mot en. Lyckan blir total och man känner hur livet leker. Igår var en sådan dag. Jag gillar inte att skryta, allra minst om mig själv, men idag tänker jag göra ett undantag. Jag tänker i dagens inlägg hylla mig, Sara Selander. Varför denna hyllning?
Igår spelades en 9 hålstävling på klubben, en damtävling, med Galvin Green som sponsor. För ett tag sedan fick jag upp ögonen för en sjukt snygg jacka från deras kollektion. En blå vindjacka som gick rakt in i mitt hjärta. Jag har flera gånger gått och sneglat på jackan men inte tyckt att jag har haft 2 000 kr över som jag inte vet hur jag ska spendera. Innan gårdagens start frågade jag lite skämtsamt tävlingsledningen vilka priser som skulle delas ut. "Första pris är en blå vindjacka". Min jacka tänkte jag...Den ska jag ha! Efter en lite svajig inledning med två bogeys lossnade spelet och på hål tre rullade dagens första birdie i. Efter nio spelade hål var jag tre över par och visste naturligtvis inte hur långt det skulle räcka. På prisbordet fanns fem fina priser och jag konstaterade att en regnhatt till mamma skulle jag nog kunna få med mig hem. Jag hade fel.
"Vinnare i A-klassen är Sara Selander". Jag fick en chock och gjorde nog ett sådant där "vinnare av en oscar uttryck". Tårarna var inte långt borta och den blå jackan låg vackert och väntade på mig. Så kära vänner, jag vill härmed meddela att jag är otroligt stolt över min prestation igår och det var inte långt ifrån att jag sov med jackan på...
En annan kul sak hände idag. Jag fick ett brev som innehöll ett blått introduktionskort. På baksidan av kortet står "detta introduktionskort är utfärdat till Sara Selander, Växjö GK, som är en betydelsefull person för Svenska Golfförbundet". Jo, jag tackar! Där växte man minst ett par centimeter...
Nu är det dags för lite långledigt. Vi som dock fyller en viktig funktion i Sverige måste givetvis jobba även på fredag men det gör jag mer än gärna för att bidra till att vårt samhälle upprätthålls...=)
Det ni just har läst och bevittnat kommer med största sannolikhet inte att ske igen, att jag skryter om mig själv och mina prestationer. Men jag kunde helt enkelt inte låta bli för jag sitter här och småler iförd min blå jacka och tittar stolt på mitt blå introduktionskort!
Ha en skön valborg!
Kram
Sara
Veckorna innan varvet...
I fredags spelade Växjös kanske bästa rockband, Bobby Silver, på Sports. Inför spelningen var vi ett gäng som laddade upp på Krusbärsvägen. Kvällens diskussionsämne blev "nakenhet" och avslutades i Asarum eller möjligen i Vekerum...På lördagen var vi och hälsade på mormor Villy och senare på kvällen hade vi familjen Selander på middag medan söndagen ägnades åt jobb mellan 7-11, besök av underbara syster och Kalle, löpning med Cissi och film "att göra en pudel".
Löpning, ja, nu börjar det dra ihop sig till VARVET. Fredagen den 16 maj åker vi, Uffe, jag, Cissi och Johan, upp och laddar inför lördagens lopp för att på söndagen återvända hem totalt utmattade. Så befinner ni er i Götet denna lördag, Norges nationaldag, hoppas jag på mycket stöd, för det kan verkligen behövas...
I går fick jag sällskap av Cissi som ser ut att ha toppat formen mycket bra. Snäll tös som hon är sprang hon i sakta mak i mitt tempo. Vi sprang två varv runt laken och efter ett och ett halvt varv säger Cissi: "Jag tror att jag ska testa och springa på lite. Men du Sara, ta det lungt och spring i ditt eget tempo". Hon vet hurdan jag är, det är allt eller inget. Men jag höll mig i schack. Sprang i mitt eget tempo och såg hur hennes vita ryggtavla försvann längre och längre bort. Hon liksom flög fram på lätta steg och jag kände mig som Ingela 58 år som är ute och joggar med sin vältränade dotter...Vid simhallen kände jag att jag hade krafter kvar och på något tunga ben ökade jag farten steg för steg och med glada tillrop från Cissi kom jag till slut i mål, stolt, en smula seg i benen men sjukt nöjd!
På lördag kommer jag att få experthjälp, Bobban Mr löpare, ska ta med mig på en riktig genomkörare på 17 km...hoppas jag överlever...
Efter att inte ha löpt på ett bra dag känner jag mig ändå motiverad och fast besluten att jag ska fixa detta. Anledningen till att jag ska göra det är för att få känna känsla att spinga över målgången och känna sig som nr 1. Jag kan, jag vill, jag ska!!!
Cissi, klart du ska köra klassikern - du fixar det!
Grabbar, ni kommer få det tufft, för bönan från Öland är i form...
KRAM
Sara
Kors i taket - killar gillar naket!
I am back! Jag är tillbaka i bloggvärden efter en veckas semester på varmare breddgrader. Under den tiden har jag kunnat konstatera en mängd saker och ting. Bland annat att jag inte är särskilt förändringsbenägen, har svårt för avsked, är starkare än jag trodde, har blivit 29 år, har fått en mycket finare trädgård samt att killar är väldigt förtjusta och roade av allt naket. Jag väljer att lägga störst vikt och energi vid det sistnämnda, killars förtjusning över naket.
Igår var det tjejträff hos Cissi med trisskrap. Cissi hade gjort himmelskt god tacos och den efterföljande chockladpuddingen gick inte av för hackor. TACK Cissi! Precis som vanligt pratar vi om allt mellan himmel och jord men avslutningsvis kom vi in på det här med att vara naken. För oss tjejer kan det kännas en smula jobbigt att visa sig naken inför andra. Det kan vara i simhallen, hos doktorn eller framför spegeln. Det känns helt enkelt inte bekvämt. Varför är det så? Naturligtvis finns en mängd anledningar till detta. Dels medias bild av hur en kvinnokropp ska se ut, dels vår egen självuppfattning. Killar däremot har sällan problem med att visa sig nakna. Efter hockey- eller fotbollsträningen tror jag att det är sällan man ser killarna försöka skyla sig och stå inne i ett hörn och duscha. Där är nakenheten något naturligt och avspänt. Det händer även ofta att lagfester blir nakenfester. Man tycker helt enkelt att det är kul att vara nakna tillsammans, fruktansvärt kul. Så vad har vi tjejer missat? Vad är det som är så kul med att se en naken kropp med bröst och mus eller en snopp?
Kanske borde vi tjejer ordna cocktailpartyn med teamat naket? Frågan är bara hur många tjejer som skulle uppskatta det? Att stå och hänga naken i ett kök hemma hos en tjejkompis och smutta på en Cosmo? Inte jag i alla fall. Jag går gärna på fest men behåller kläderna på!
Ha en skön eftermiddag i solen!
Kram
Sara
Hyllning till Brynäs och min man!
Då vi lever i landet lagom anses det en smula fult att skryta. Man ska helst vara lagom bra, inte sticka ut utan vara som alla andra. Att skryta om sina barn, föräldrar, sambo eller man ses inte med blida ögon i jantelagen men jag tänkte så här denna soliga fredag skita i det. För det finns en person jag vill hylla, en person jag vill skryta lite om, en person som jag är sjukt stolt över. Han ställer alltid upp, han ser alltid saker från den ljusa sidan, han tröstar mig när jag är ledsen, kramar mig när jag är trött, kliar mig på ryggen mest hela tiden, säger att jag är söt när jag känner mig trött och allmänt ful, skjusar mig både hit och dit och imorse ringde han och sjöng ett sångogram - killen jag pratar om är givetvis min man!
TACK UNDERBARA DU FÖR ATT DU FINNS!!!
Önskar alla en riktigt skön helg!
Kram
Sara
Klimathotet - kanske ett par röda skor?
På klubben har vi givetvis papperssortering men häromåret när vi rensade ut på kansliet hittade vi ett trasigt paraply, en yxa, en gammal jacka och lite annat smått och gott. Jag la det i behållaren för papper fullt medveten om att det inte skulle vara där men att killarna som slänger det säkert skulle upptäcka det och sortera det rätt. Det gjorde de inte men vakten på tippen däremot blev ursinnig och undrade hur i helvete man kunde slänga en yxa bland papper...
Jag är engagerad i mycket och brinner för många frågor. Men frågan om klimathotet har hamnat utanför min agenda och det är inget jag är stolt över men jag har helt enkelt inget intresse för det. Ja, jag vet att det borde ligga i mitt intresse om jag vill leva ett tag till på den här planeten och om jag har för avsikt att fortplanta och det har jag givetvis men jag saknar ändå glöden för miljön och klimathotet. Antar att inköpet av ett par nya röda skor för 129 kr inte bidrog till en ökad medvetenhet om vår miljö. Skorna var säkert gjorda av ett litet barn i Pakistan som får sitta och vänta på att den röda giftiga färgen på skorna ska torka samtidigt som han andas in de farliga ångorna som det medför. Det däremot kan jag ha en smula dåligt samvete för samtidigt som skorna är rysligt sköna...
Ha en skön dag!
Kram
Sara
Vad ska du göra om du har 225 kr över?
Om du har 225 kr över...Ha en bra dag!
Kram
Sara
Filmrecensent Selander hyllar och hissar...
Filmen heter 27 dresses och i huvudrollen ser vi Katherine Heigl, Izzy i Grey´s, som spelar söta Jane, en alldeles för snäll tjej som gör allt för alla andra men glömmer alltid bort sig själv. Filmtiteln bygger på att Jane varit brudtärna 27 gånger och när hennes sjukt jobbiga och puckade syster Tess ska gifta sig med Janes chef, som för övrigt Jane är vansinnigt förälskad i, börjar problemen uppstå. Tess vill nämligen att Jane ska vara hennes brudtärna...
Den här informationen får man ta del av innan man sätter sig i biografen. Så killar, glöm den här filmen! Den är verkligen inget för er. Igår satt en man i biopubilken, förmodligen ditsläpad av sin fru, och jag tror inte att han diggade filmen. För det är ingen film för killar eller män. Det är en romantisk tjejfilm, där boy meet girl, they fall in love, and we have a happy ending. Redan i första scenen vet man ungefär hur det ska sluta. Den är förutsägbar, den är så där sockersöt och rosenröd och den är i mitt tycke alldeles, alldeles underbar! Jag älskade verkligen den filmen! Det är en riktig feelgood film men den bjuder inte på några överraskningar. Men ibland kan det vara skönt, eller hur? What you see is what you get. Jag mös i biomörkret och jag hoppas att du också kommer att göra det...
Var inne på en sida på nätet och kollade lite kommentarer på filmen. Så här skrev en kille: "Så sjukt pinsam. Man blir lite illamående över hur förutsägbar den här. Hade det inte varit för koola Katherine är det två förlorade timmar av mitt liv"...Killen, vad fan tror du att du ska få se när du sätter sig och glor på en romantisk komedi med "koola Katherine"? Lite naket och en massa action?
Så kära vänner, vill ni se en riktig feelgood film med ingredienser som en söt kärlekshistoria, pirr i magen och flera goda skratt kan jag varmt rekommendera 27 dresses!
Ps. Syrran, han var verkligen INTE lik JM...=)
Ha en skön kväll!
Kram
Sara
Var det bättre förr?
Idag har jag del av dagen roat mig med att titta på Melodifestivalen 50 år - favoriterna. Hysteriskt kul att se bidrag som 1+1 är 2 med Bel air, Alexandra med Sound of music, ABC med Anna Book, Dover Calais med Style och Johnny Rocker med Magnus Uggla. Vilka kläder, vilka frisyrer, vilka låtar - Underbart! En av kvällstidningarna beskrev Nanne och Angeliques entré till låten Alexandra så här: "In på scen kommer en pudel och en afgahnhund - fantastiskt kul! För det är bara att konstatera att på det glada 80-talet var det ingen tvekan om att pudelfrissan rockade, Tommy Nilsson, Lisa Nilsson och Nanne Grönvall var alla pudlar.
Vad är den största skillanden idag och förr i Melodifestivalsammanhang? Den levande orkestern så klart! Jag saknar Anders Berglund och hans taktpinne. Det var stil och klass. Men på det stora hela, vad det bättre förr? Tveksamt, men en sak är säker - det är verkligen hysteriskt kul att dyka ner i Melodifestivalarkivet för det finns hur många gobitar som helst...=)
Pudeln och Afgahnen...=)
Ha en skön kväll!
Kram
Sara
Jakten har börjat...
För att vi ska nå Paris den 16 september måste vi gå i snitt 9000 steg/dag. Tack och lov har jag en aktiv kille i mitt lag som gör att vi är med i matchen. För det är en viktig match, full av prestige och det är nu som tävlingsinstinkten vaknar till liv. Allt tjafs om att det viktigaste inte är att vinna utan att delta är borta. Det är kniven på strupen och varje gång jag öppnar luckan på min stegräknare hoppas jag att den ska visa femsiffrigt...Igår var jag mycket nöjd med min insats. Drygt 12 500 steg hade jag hunnit med under dagens lopp men det skulle visa sig vara värt ganska lite...Naturligtvis är andra frågan efter "Hur är läget?", "Hur många steg gick du igår?". Annica på mitt jobb svarade "Jo, igår blev det en del. Gick ett varv runt sjön och gick sedan och hälsade på min syster. På kvällen hade vi sedan möte ang utemiljön i bostadsrättsföreningen vilket gjorde att vi vandrade runt utomhus i ett par timmar så jag fick ihop över 23000 steg och då hade jag inte ens stegräknaren på mig under hela dagen"...Va fan, tänkte jag...
I skrivande stund visar stegräknaren 8997 steg och jag är ändå hyfsat nöjd. Efter jobbet stod den nämligen på 2557 steg så det blev en kvällspromenad i den svala marskvällen.
Som sagt jakten har börjat och jag är laddad till tänderna. Kommer förlita mig på uttröttningstaktiken. I början är alla på hugget och tycker det är kul. Nyhetes behag råder men sedan tappar folk intresset och då ska jag se till att klättra på listan. Om ett par veckor åker Uffe och jag till Spanien för att hälsa på mamma och pappa. Då kommer vi spela golf i minst fem dagar och en golfrunda ger ca 19 500 steg. Då blir jag livsfarlig...=)
Ha en skön kväll!
Kram
Sara
Måns har hittat en ny påskkärring...
Snart påskhelg och med den lite ledighet - skönt! Vi ska till Karlshamn och hälsa på föräldrar och gå på bröllopsfest. Ska bli underbart kul! Enda nackdelen med påskhelgen är just Skärtorsdagen. På Skärtorsdagen är det nämligen dags för flickorna att dra till Blåkulla och det betyder banka på grannarnas dörrar och tigga godis. Ja, jag har själv varit påskkärring. Ja, jag har själv gått runt och knackat dörr. Visst är det lite småsött när två små barn i 4-5-årsåldern ringer på och lämnar en fin teckning men det är allt annat än sött när tolvåringar bankar på och vrålar: GODIS! Det är ocharmigt och det är tiggeri i mina ögon...
I eftermiddag ska vi ha påskfika på jobbet. Då ska jag även dela ut stegräknare till samtliga och vi ska sean promenera till Paris. Det är en ganska lång promenad och den ska uppskattningsvis ta sex månader så det blir en utmaning för Växjö GK:s personal...=)
Glad Påsk!
Kram
Sara
En förhoppningsvis framtida schlagergeneral filosoferar och summerar...
Det råder inga tvivel om att rätt låt vann. Charlotte bjuder på en magisk show som inleds med en glittrande mick och avslutas med en riktig schlagerpose. Det är proffsigt, påkostat och schlager när den är som bäst! Jag tror väldigt mycket på Hero och jag tror att Charlotte är rätt kvinna att föra tillbaka Sverige i Schlagerns finrum, repa skadorna från fjol. Mitt tips inför finalen höll bra. Satte pallplatserna och plats sju och jumboplatsen. Hade inte räknat med att Nordman skulle vara så långt fram som sexa och att Christer Sjögren skulle bli nia var lite av en skräll. Bengtzing fick för en gång skull juryns röster men då svek svenska folket. Rongedahl gick hem i stugorna och borde vara riktigt nöjda med sin fjärde plats. Att Amy hamnade så långt ner som på åttonde plats var en missräkning från min sida men jag tror inte att söta fröken Diamond deppade allt för mycket utan trots allt var ganska nöjd.
Årets melodifestival blev en succé! Luuks sidekicks Björn Gustafsson har satt många hjärtan i brand och Nour El-Refai har växt efter hand och var riktigt bra under finalen. Petra Mede sa när hon skulle avge rösterna från ett distrikt att ikväll är alla vinnare men ändrade sig sedan och sa att det givetvis bara finns en vinnare, men jag håller inte med henne. De som tagit sig till finalen är alla vinnare, somliga mer andra mindre men med den reklam och PR artisterna får finns det inga förlorare. Efter att ha hört artisterna på genrepet konstaterade jag och Sara att samliga låtar faktiskt var helt ok. Ja, även Nordman! :-)
Så som nästan schlagergeneral kan jag bara konstatera att intresset för Melodifestivalen till min stora glädje lever vidare, att rätt låt och artist skickas till Belgrad och att jag saknade Carola sjukt mycket i finalen!
Äkta schlagerqueens...
Sköt om er!
Kram
Sara
Charlotte Perrelli vinner årets Melodifestival!
Det kommer bli en rafflande final. Den kommer bli tät och spännade med inslag av en och annan skräll. Genrepet ska bli fantastiskt kul att se! Att få se artisternas dagsform och säkert få bekräftat fördelen av att ha rutin med sig i bagaget. På lördag vet vi vem eller vilka som ska få representera Sverige i Eurovision Song Contest. Oavsett vem det blir så kommer han eller hon ha en tuff uppgift då vägen kantas av en rysligt spännande semifinal innan den STORA finalen. Därför uppmanar jag till viss eftertänksamhet när ni på lördag lyfter luren och ska rösta. Kom i håg att det handlar om att kunna leverera i Europa och inte bara spela gladpop på hemmaplan.
Jag vågar mig på att gissa utgången på lördag och den ser, enligt mig, ut så här...
1. Charlotte Perrelli, Hero. Tjejen har den rutin som krävs för att kunna leverera på dem absoluta toppen. Hon har även en mycket stark låt, en låt som bara växer för varje gång man hör den. Det händer lite när Perrelli står på scenen...
2. Sanna Nielsen, Empty Room. Även Sanna har mycket rutin i dessa sammanhang, men är vi redo för att skicka en ballad? Hon sjunger som en gudinna och låten är stark men jag tror inte på seger.
3. BWO, Lay your love on me. Inspirerade av Madonna tror säkert trion på seger och kanske vore det bäst för Sverige i Eurovision men Bard är fortfarande inte husguden i det svenska folkhemmet så det blir en tredje plats för BWO i år.
4. Amy Diamond, Thank you. Idag kan vi läsa i kvällstidningarna att om barnen får rösta kommer Amy vinna. Jag tror inte att det blir så utan söta rutinerade Amy kommer vara överlycklig för sin fjärdeplats.
5. Bröderna Rongedahl, Just a minute. Jag gillade inte den här låten när jag hörde den på youtube, men den är skön, den rockar och det är två fantastiskt musikaliska herrar som framför den. Räcker till en femte plats.
6. Christer Sjögren, I love Europe. Tycker själv inte att låten är värd en sjätteplats men jag börjar bli rädd för att den kan komma högre upp i listan. Det vore dock en katastrof! Låten är en tyskinspirerad schlagerdänga som man inte sällan får på hjärnan. Christer har rutin, fans och självförtroende...livsfarlig kombination. Men hans låt är inte mycket att hänga i granen...
7. Sibel, That is where I´ll go. Denna tös har en fantastisk pipa, men alldeles för lite rutin. Hon är vacker som en dag men jag tror att Sibel är så lycklig bara över att vara i finalen så hon får nöja sig med en sjundeplats. Fast låten är mycket mycket vacker...
8. Linda Bengtzing, Hur svårt kan det va?. Eller jag ljuger så bra. Vi har hört den förut men Linda kan konsten att leverera och fullständigt äger scenen hon står på. Men låten är på svenska och det är ett minus. Tyvärr Linda det blir en åttondeplats.
9. Nordman, I lågornas sken. Taskig text och låt som framförs av två gamla vandrare som lever på gamla meriter. Inte min smak och inte svenska folkets heller...hoppas jag i alla fall...
10. Frida fest Headline, Upp och hoppa. Nej tack jag sitter bra här. Den här låten får mig inte att vilja upp och hoppa. Är ett skämt från början till slut och det blir en sista plats för Frida, som kommer festa loss i alla fall...
Slutsats: För att lyckas i årets Melodifestival bör låten framföras på engelska av en rutinerad artist som kan konsten att leverera och äger scenen han/hon står på.
Önskar er en riktigt skön helg!
Kram
SchlagerSara
GLOBEN HERE I COME och Carola - ge inte upp!
Så kära vänner, det som hände i Kiruna var en skandal utan dess like i alla fall för oss sanna schlagerfantaster. Ni som tycker att det var "rätt åt Carola", ni är inga schlagerfantaster, ni vet inte vad schlager är, ni har inget schlagerhjärta! Att smutskasta en person som media gjort med Carola är en skandal, det är pinsamt, lågt och oerhört kränkande! SKÄMMES TA MIG FAN! Nu få det vara slut på det här! Carola är också en människa, en mamma. Det är inte ok att kasta hur mycket skit som helst på en person.
Förövrigt vet jag inte hur många av er som noterade att Nordmans manager är Mikael Brinkenstjärna och det är något att fundera över...
Till något mycket roligare - JAG SKA TILL GLOBEN! På fredag kommer jag och Sara att sitta i publiken, kolla in genrepet och känna på stämningen. Vi har sanna schlagerhjärtan och det hoppas jag att de övriga i publiken också har! TACK JOHAN HINTON, killen som fixade så att min stora dröm kommer att besannas på fredag! Det är grymt och mycket mycket stort för mig!
Sköt om er och Carola, du är schlager när den är som bäst!
Kram
SchlagerSara
Borta bra men hemma bäst!
Redan fredag efter en intensiv vecka. Beklagar min kassa uppdatering men jag hoppas innerligt att ni har överseende med det. Min vecka inleddes med att vara sön-tis i Borås, denna knallestad som likt Växjö brukar ha det flesta antalet regndagar på ett år. Vi fick dock se solen under våra dagar där och hade väldigt kul i Knalleland!
I onsdags var det dags för nytt trisskrap och inte heller denna vecka blev det någon större utdelning. Vi skojade om att vinner vi 100 000 kr skulle vi sjukanmäla oss från jobbet men det blev bara 10 kr i vinst så det blev jobb även i går...
Ikväll blir det en lugn och skön hemmakväll och imorgon ska jag fika med Karolina och städa förrådet...Att fika med Karolina känns betydligt mer inspirerande...Söndagen kommer att tillbringas i hemmet och förhoppningsvis är det skidskytte på TV...
Jag hade nyss en medlem inne hos mig som varit två veckor på Mauritzius, ett ställe som tydligen ska vara paradiset på jorden, men min medlem tyckte att det var för varmt och att det blev en smula långtråkigt. På dagarna var det 32-34 grader varmt och på kvällarna 27-28 grader. Det fanns inte så mycket annat att göra än att sola, bada och snorkla. Efter sin hemkomst ångrar han att han inte åkt till Tenneriffa istället trots att det varit mulet och inte så varmt där den sista tiden. Mauritzius tycker jag dock verkar skönare än gråa, kalla Växjö men kanske är det så att vi tycker allra bäst om att bara vara hemma?
Idag har jag beställt lite böcker och filmer på nätet - underbart roligt när det vaderade paketet kommer!
Önskar er en skön helg och TACK för att ni finns!
Det gyllene kortet
Uffe ställde sig lite frågande till vad detta egentligen innebar. Hur hade jag fått ett guldkort helt plötsligt? Innebar inte det att jag handlat mer? Jo visst, men det är egentligen inte så väsentligt det är känslan av att varje gång jag öppnar min plånbok så lyser mitt guldkort rakt emot mig och det mina vänner är total lycka!
I brevet fanns även en bonuscheck på 550 kr, en check som jag nu blivit av mig då jag genast efter brevöppningen begav mig ner till stan och shoppade loss i min älskade MQ-butik...=)
Kvällens tips: Bengtzing och Perrelli till final, Sibel och Strömstedt till Kiruna...
Ha en skön kväll!
Kram
Sara
Lika men ändå väldigt olika...
Igår var jag på en intressant diskussionskväll med temat "Hur mår Golfsverige?". Många intressanta frågor diskuterades och precis som vanligt var könsfördelningen 90 % män och 10 % kvinnor. Naturligtvis märks detta rätt tydligt när vi diskuterar. Jag börjar i och för sig bli ganska luttrad nu efter snart fem år i branschen men jag vänjer mig nog aldrig, hoppas jag inte i alla fall. Männen styr mycket inom golfen men det är dags att man börjar släppa in kvinnorna i leken nu, innan det är för sent...
Vi konstaterade igår att medlemmarna i en golfklubb förr var väldigt lika, men idag väldigt olika. Så är det i samhället i stort. Vi är olika, vill olika och tänker olika. Vi har olika intressen och olika personligheter. I morse läste jag något mycket udda på Aftonbladet. "36-årig man åtalas för sex med damcykel. Dna-bevis knöt honom till sadlarna". 36-åringen blev upphetsad av damcyklar. Efter ett års jakt blev han avslöjad när en kvinna såg mannen jucka mot sadeln. Nu åtalas mannen för ett tiotal fall av sexuellt ofredande. "Jag kände ett stort lugn då jag närmade mig damcyklarna och luktade på handtagen", säger han i förhör...Jo, nog är vi alla olika....=)
Äntligen fredag och snart helg! Ikväll står Let´s dance på programmet och jag tror att det blir Matte och Carin som inte får dansa vidare till nästa vecka. Imorgon ska vi flytta om lite hemma och på eftermiddagen ska vi gå på bio, Vantage Point, och äta en god middag på stan för att nöjda och belåtna landa hemma i soffan lagom till den förhoppningsvis bästa delfinalen i år. På söndag förmiddag åker jag till Borås för att vara på kurs där i dagarna tre.
Hoppas ni får en skön helg!
Kram
Sara
Vuxen och lite tantig...
Idag ser man 13-åringar med en massa spakel i ansiktet, korta kjolar och en cigg i munnen. När jag var 13 år satt vi hemma på helgerna och applåderade till program som "det kommer mera" och "7 till 9". När jag växte upp kom alla barn från kärnfamiljer och det var ofta så att mamman i familjen inte jobbade heltid. Semestern gick till Öland och nån gång till Mallorca. Idag jobbar föräldrarna minst 100 %, semestern tillbringas i Alperna och i Thailand. När jag och min syster var små delade mamma och pappa på sin semester på sommaren så att vi slapp vara på dagis. En månad var pappa hemma, nästa mamma och den tredje sommarmånaden kom farmor. Idag flyger familjerna titt som tätt till varmare breddgrader för att man känner att man måste få komma iväg och koppla av. Man, dvs föräldrarna, har så krävande jobb att man behöver få komma bort. Jag ska inte vara en moralkärring och säga att så skulle jag aldrig göra den dag jag kanske blir mamma. Jag skulle säkert också boka resor och jobba heltid för det är så vårt samhälle ser ut idag. Arbetslivet kräver så mycket av oss att vi blir tvungna att prioritera bort kvalitetstid med familjen för att vi vill kunna åka på semster, köpa fina möbler och kläder, köra runt i en fin bli och bo i en vacker villa. Men när man tänker efter är det hemskt att vi lever i ett samhälle där det förväntas att vi väljer bort tid med våra barn?
Efter det här inlägget blir jag säkert klassad som en riktig moralkärring, men det tål jag...=)
Hur vet man att man är riktigt vuxen då? Ja, när man väljer hipsters istället för string kan kanske vara ett sätt att inse att man innehar en del vuxenpoäng. Jag är förundrad över att man vill ha en rem i röven som skvaer och gör ont när det faktiskt finns rejäla underbyxor som både är bekäma och värmer den lilla rumpan. Så jag bjuder på att troskanten syns när jag har ett par tajta brallor på mig....=) Ja, jag vet...TANT!
Ha en skön dag!
Kram
Sara
