Sara

Livet är fullt av beslut. Somliga lätta andra betydligt svårare. För knappt 10 månader sedan skapade jag den här bloggen vars främsta syfte är att få ge utlopp för min skrivarglädje och delge er mina tankar och funderingar på saker och ting. Bloggen har varit en paus i vardagen, ett skönt break, men på senare tid har jag känt mer press än lust och då försvinner glädjen i att skriva. Jag kommer naturligtvis alltid att älska att skriva. Att få uttrycka sina intersta tankar och känslor är häftigt, kul och jävligt skönt.

Under de här månaderna har jag avverkat ämnen som berört och fortfarande berör mig. Jag har öppnat en dörr och bjudit in er som varit intresserade av att lyssna och jag är djupt rörd och glad över att ni varit, och är, så många som velat kliva in. Men nu har jag tänkt stänga dörren, kanske inte för gått, men för ett tag. Vad vill jag då avslutningsvis säga till er som lyssnar:

Glöm inte bort att hålla ett par tummar för Hovmantorps stolthet imorgon för visst vore det kul om hon kunde bli historisk på lördag. Ingen kvinnlig artist har nämligen vunnit Eurovision Song Contest två gånger!

Kära vänner, jag kan inte påstå att min blogg bidragit till att er intelligens nått högre höjder men förhoppningsvis har en del av er insett att livet blir lite lättare om man har en schlager på lager...

TACK för att ni följt med mig på den här resan men vi har nått ändstation och det har blivit time to say goodbye!

Sköt om er!

Massor med kramar
Sara 

"Det är så kul att även tjejerna kan". Så sa Birgitta Åberg, husmor på Lundsberg och Robinson deltagare 1998, och jag tycker att det i mångt och mycket speglar hur vi tjejer ser på varandra och uppfattas av andra. Det är nämligen ingen självklarhet att vi tjejer kan för vi är ju faktiskt bara tjejer. Naturligtvis är jag en smula ironisk i det jag säger.

För ett par veckor sedan fick jag en tidning av min söta vän Cissi. I den fanns de 10 bästa tipsen på hur man kan få upp sin lön. Tidningen vänder sig till kvinnor i åldern 25-40 år och där fanns mycket läsvärt. "Glöm handsvett, obehag, puls, nervositet. I fortsättningen när du hör ordet lönesamtal vill jag att du ska tänka JA! Se dig själv som en vinnare, en Zlatan, på väg in på plan, en Madonna, på väg in på scen eller en Carolina Winberg på väg ut på catwalken". Ja, det är så här vi tjejer upplever en löneförhandling. Vi känner hur klumpen i magen växer och tycker att det är urjobbigt att tala om vad vi kan och är bra på. Det känns inte naturligt men tjejer vi MÅSTE börja tuffa till oss! Precis som männen måste vi börja klia varandra på ryggen. Vi måste hålla ihop och inte se varandra som konkurrenter. Men det är lättare sagt än gjort...

Jag ska i dagarna löneförhandla och jag ska försöka att tänka som Plaza uppmanar mig att göra:

1. Jag är en pangbrud. Jag måste tro på mig själv annars blir det svårt för min chef att göra det. Sant.
2. Ta i från tårna. Var inte nöjd med det lilla för du är värd mer än så. Sant.
3. Ta det lugnt. Jag har ingen brådska. Vänta med att ge besked och håll dem lite på halster. Sant.

Det är inte sällan, om man som tjej strider för kvinnors lön för lika arbete eller påstår att vi tjejer har det tuffare på arbetsmarkanden, blir klassad som rödstrumpa och superfeminist. Det är jag trött på. För vad det handlar om är självklarheter och ingenting annat.

Så i fortsättningen när någon frågar: Are you a man or a mouse? Tycker jag att vi ska svara:  I am a mouse and I am so proud of it!

Ha en skön pingsthelg!

Kram
Sara