Kalas i Götet och en resa till Paris
Efter en helg i Götet är jag åter på plats bakom skrivbordet. Helgen hos Malin var mycket lyckad och innehöll en hel del glitter och glamour. Som den fantastiska värdinna hon är hade hon gjort plats åt sju tjejer hemma hos henne och Tom, var chaufför åt oss på fredagkvällen, bjöd på en faktastisk fest på lördagen och rockade loss inne på Nivå till tidig morgon när vi Karlshamns brudar kastat in handduken. Malin, jag är grymt imponerad över dig och din styrka! TACK för en magisk helg!
Att även befolkningen i Göteborg fått sina bankkonton påfyllda märktes av när det var dags för shopping under lördagen. Det var folk överallt och köerna slingrade sig långa. Min shopping blev därför mycket blygsam vilket jag inte sörjer på något vis. Snarare kändes det ganska bra att åka hem med mer pengar i plånboken än vad jag räknat med. Att bo åtta tjejer i en trea är en konst men jag tycker vi klarade det med beröm godkänt. Helgens stora begivenhet var naturligtvis Malins födelsedagsfest på lördagskvällen. 15 glada tjejer i något rosa visade hur en äkta tjejfest går till. Laglekar, dans i sofforna och på borden, mickshower och en massa schlager på lager gjorde att den planerade utgången runt 23-tiden gick i stöpet och vi tog bussen in till city först efter 01.00. Det brukar heta inget kalas utan kras. I vårt fall gick ingenting sönder däremot ringde det på dörren runt strax innan ett och utanför stod störningsjouren. Från att ha varit en ganska hög ljudnivå blev det knäpptyst. Kul hade vi i alla fall dock gjorde vår sena utgång att Anna, Sara och jag gav upp köandet och åkte hem tillskillnad från E-tuna brudarna som höll fanan högt. Bra jobbat girls! Vi Karlshamns tjejer skaffade oss ett par extra vuxenpoäng och en god natts sömn innan klockan ringde 09.00 och det var dags för hemfärd mot Växjö.
Gårdagen tillbringades i hemmets lugna vrå med ett par filmer. Gillar man "boy meet girl and they fall in love"-filmer kan jag varmt rekommendera "Kärlek på menyn".
Idag hade jag tänkt att införa ett hälsotema på jobbet. Tanken är att vi ska skaffa stegräknare, dela in oss i olika lag och sedan gå till Paris. Entusiasmen när detta presenterades på morgonmötet var minst sagt sval. Ibland undrar jag varför jag kommer med sådana här påfund. Varför engagera sig i något när man vet att responsen inte blir vad man hoppas på? Därför att jag alltid hoppas att kanske, kanske kommer det ske en förändring...
Önskar er en skön start på veckan!
Kram
Sara
Att även befolkningen i Göteborg fått sina bankkonton påfyllda märktes av när det var dags för shopping under lördagen. Det var folk överallt och köerna slingrade sig långa. Min shopping blev därför mycket blygsam vilket jag inte sörjer på något vis. Snarare kändes det ganska bra att åka hem med mer pengar i plånboken än vad jag räknat med. Att bo åtta tjejer i en trea är en konst men jag tycker vi klarade det med beröm godkänt. Helgens stora begivenhet var naturligtvis Malins födelsedagsfest på lördagskvällen. 15 glada tjejer i något rosa visade hur en äkta tjejfest går till. Laglekar, dans i sofforna och på borden, mickshower och en massa schlager på lager gjorde att den planerade utgången runt 23-tiden gick i stöpet och vi tog bussen in till city först efter 01.00. Det brukar heta inget kalas utan kras. I vårt fall gick ingenting sönder däremot ringde det på dörren runt strax innan ett och utanför stod störningsjouren. Från att ha varit en ganska hög ljudnivå blev det knäpptyst. Kul hade vi i alla fall dock gjorde vår sena utgång att Anna, Sara och jag gav upp köandet och åkte hem tillskillnad från E-tuna brudarna som höll fanan högt. Bra jobbat girls! Vi Karlshamns tjejer skaffade oss ett par extra vuxenpoäng och en god natts sömn innan klockan ringde 09.00 och det var dags för hemfärd mot Växjö.
Gårdagen tillbringades i hemmets lugna vrå med ett par filmer. Gillar man "boy meet girl and they fall in love"-filmer kan jag varmt rekommendera "Kärlek på menyn".
Idag hade jag tänkt att införa ett hälsotema på jobbet. Tanken är att vi ska skaffa stegräknare, dela in oss i olika lag och sedan gå till Paris. Entusiasmen när detta presenterades på morgonmötet var minst sagt sval. Ibland undrar jag varför jag kommer med sådana här påfund. Varför engagera sig i något när man vet att responsen inte blir vad man hoppas på? Därför att jag alltid hoppas att kanske, kanske kommer det ske en förändring...
Önskar er en skön start på veckan!
Kram
Sara
Kommentarer
Trackback
