Sara

Årets idrottsgala är över och jag kan bara konstatera följande:

1. Svenska folket har sagt sitt - årets Jerringpris har tilldelats Zlatan. Fantastiskt kul för honom och en form av erkännande från svenska folket. Själv hade jag Anja som favorit men hon kanske inte går hem i stugorna?
2. Peter Settman är en förbaskat rolig programledare och det kan inte alltid vara lätt att leverera inför de seriösa idrottarna men jag tycker att han gjorde ett utomordentligt bra jobb! Liksom prisutdelarna Babben Larsson och Johan Rheborg. Jag skrek av skratt!
3. Annica Greder Duncan borde valt en annan klänning. Hennes klänning var nog det mest spektakulära som hände på årets gala. Eller som min man sa "det är gott om pattfläsk där..."
4. Sven Tumba tildelades hederpriset och det är säkert helt korrekt att ge honom det. Däremot kanske SVT inte räknat med den gratisreklam som gubben skulle ge Astra Zenica i dessa tider då diskussioner om smygreklam i "Stjärnorna på slottet" upptar spaltmeter. Jag var tvungen att byta kanal då jag tyckte att Tumbas tal blev något långrandigt och hans tårar berörde mig knappt.
5. Helena Seger, du är så vacker utan spackel.
6. För att få vara en del i svensk skidskytte måste man vara en smula galen. Ordförande i förbundet och fd. landshövdningen Björn Ericsson tog emot det mixade stafettlagets pris och vrålade i mikrofonen och viftade så ivrigt med sin krycka att prisutdelaren Bengan Johansson blev lite förskrämd. Pichler och Ericsson är kanske precis vad skidskyttarna behöver för att lyckas på hemmaplan i Östersund?
7. Mitt tips inför galan var inte alltför vasst. Tre av sju rätt. Att Zlatan vann priset som bästa manlige idrottare känns helt ok. Även Anders Pärsons vinst i kategorin "årets ledare" kändes rätt. Då mina kunskaper i kategorin "årets bästa idrottare med funktionshinder" är minst sagt begränsade tycker jag att simmaren Anders Olsson förtjänade sitt pris men galan inleddes med att dela ut pris till "årets nykomling" och det blev Jens Byggmark! Hallå! Med en motivering att han kom från ingenstans och vann två VC-segrar. Det bidde inte så mycket mer. Nej, juryn skämmes ta mig fan. En spillevink som hade en schysst helg ett par veckor innan VM men som sedan endast levererat tre pallplatser och fan så många fler uråkningar tycker jag står sig klent i en konkurrens där en vunnit flera medaljer i JVM och en annan vunnit 9 av 18 tävlingar.
8. Min man var mer intresserad av de musikprylar som fanns på scenen än det som sades eller sjöngs från scenen. Men så har han också typ fem gitarrer hemma...
9. Var verkligen sången till Kalla rolig? Sången med en massa nya ord som hon skulle lära sig. Det var bara en massa svärord och min tjej ska inte framstås som en tjej som bara svär i rutan. Hon gjorde det i samband med ett fall på den 7:e etappen av 8 under hennes viktigaste tävling. Vem skulle inte ha gjort det? Blir säkert en och annan kommentar om det i kvällstidningarna
10. Det som slog och berörde mig från årets gala var kanske inte Anjas, Zlatans, Carros och Susannas fantastiska prestationer utan de idrottare som kämpar i det tysta, långt borta från den stora mediearenan. Jag tänker dels på simmaren Anders Olsson som i sitt tacktal tackande sin fru som sitter vid simkanten 3-5 timmar om dagen och passningen han gav till den läkare som för ett veckor sedan frågade honom, i samband med ett läkarbesök, om han inte funderat på att börja träna. Eller dansparet som fick Sportspegelns pris och som avslutade med ett VM-guld på hemmaplan trots avsaknaden av de stora sponsorerna och häftiga arenorna. De kanske inte är våra stora idrottsstjärnor men de är sannerligen de riktiga hjältarna!

Kram och en synnerligen god natt önskar jag er!

Sara