Sara

Är det så att vi som är födda 1979 börjar bli gamla? Att inte ens ha fyllt 30 år och säga att man börjar bli gammal är nog en överdrift men man börjar definitivt bli vuxen och samla på sig en mängd vuxenpoäng. Igår var Anna, Carro och Karolina, alla 79.or, hemma hos mig och fikade. Naturligtvis pratade vi om allt mellan himmel och jord men fastnade vid frågan om vad som egentligen hände med de årskullar som kom efter oss 79:or? När vi gick på högstadiet var det ingen som ropade fula ord till läraren, kvarsittningar var sällsynta och vi gjorde våra läxor. Vi var inte alla mönsterelever men det var sällan skolan var tvungen att ringa hem till våra föräldrar och tala om att vi inte skötte oss. Men sedan hände nåt i mitten av 80-talet. Skolan fick en alltmer central roll i barnens uppfostran i takt med att föräldrarna valde karriären framför kvalitetstid med familjen. Skolan blev en allt hårdare värld att vistas i och det är idag inte sällan som lärarna kastar i handduken då besvärliga elever förpestar deras tillvaro.

Idag ser man 13-åringar med en massa spakel i ansiktet, korta kjolar och en cigg i munnen. När jag var 13 år satt vi hemma på helgerna och applåderade till program som "det kommer mera" och "7 till 9". När jag växte upp kom alla barn från kärnfamiljer och det var ofta så att mamman i familjen inte jobbade heltid. Semestern gick till Öland och nån gång till Mallorca. Idag jobbar föräldrarna minst 100 %, semestern tillbringas i Alperna och i Thailand. När jag och min syster var små delade mamma och pappa på sin semester på sommaren så att vi slapp vara på dagis. En månad var pappa hemma, nästa mamma och den tredje sommarmånaden kom farmor. Idag flyger familjerna titt som tätt till varmare breddgrader för att man känner att man måste få komma iväg och koppla av. Man, dvs föräldrarna, har så krävande jobb att man behöver få komma bort. Jag ska inte vara en moralkärring och säga att så skulle jag aldrig göra den dag jag kanske blir mamma. Jag skulle säkert också boka resor och jobba heltid för det är så vårt samhälle ser ut idag. Arbetslivet kräver så mycket av oss att vi blir tvungna att prioritera bort kvalitetstid med familjen för att vi vill kunna åka på semster, köpa fina möbler och kläder, köra runt i en fin bli och bo i en vacker villa. Men när man tänker efter är det hemskt att vi lever i ett samhälle där det förväntas att vi väljer bort tid med våra barn?

Efter det här inlägget blir jag säkert klassad som en riktig moralkärring, men det tål jag...=)

Hur vet man att man är riktigt vuxen då? Ja, när man väljer hipsters istället för string kan kanske vara ett sätt att inse att man innehar en del vuxenpoäng. Jag är förundrad över att man vill ha en rem i röven som skvaer och gör ont när det faktiskt finns rejäla underbyxor som både är bekäma och värmer den lilla rumpan. Så jag bjuder på att troskanten syns när jag har ett par tajta brallor på mig....=) Ja, jag vet...TANT!




Ha en skön dag!

Kram
Sara