Sara

Idag vill jag hylla alla vänliga själar som finns. Alla som försöker göra den här världen till en bättre plats att vistas på. Ni som hjälper era medmänniskor och som lärt er att behandla andra som ni själva vill bli behandlade. Er vill jag hylla, hissa och hurra för!

Idag fick jag ett mail från en alldeles bedårande tjej. Varje dag pendlar hon till jobbet med tåg. För en gång skull var tåget i tid vilket gjorde att hon missade sitt tåg med 5 sekunder. Det var det flera som gjorde. Då säger en herre som står på perrongen och ser tåget åka: "Jag kan köra till Älmhult och ni kan få åka med mig". Min kompis fick alltså skjuts till sitt jobb vilket gjorde att hon hann i tid till sina lektioner. Vilken underbar människa! Hurra för honom!

Själv har jag varit med om nåt liknande för många år sen. Jag skulle hälsa på en tjejkompis som pluggade i Linköping. Väl framme i Linköping skulle jag ta en buss från stationen och tiden var knapp men jag hittade busshållplatsen men jag hade inte några kontanter och vid stationen fanns ingen bankautomat. Då hjälper en busschaufför mig, dock inte den chauffören som skulle köra min buss, och ger mig 20 kr så att jag hinner ta den bussen som står och väntar. Jag blev alldeles tårögd!

Det är sådana här handlingar som man minns, som man aldrig glömmer. Det finns en underbar film, "Skicka vidare" som handlar om en kille som får en uppgift i skolan. "Tänk ut ett förslag på hur vi kan förändra världen och omsätt det i handling". Killen, Trevor, får en idé. Om en person gör goda gärningar för tre personer, stora gärningar inte något som dessa personer kan uträtta själva, som i sin tur gör goda gärningar för tre personer så kommer världen till slut att förändras till det bättre. En fantastisk idé i en underbar film med ett mycket tragiskt slut. Jag diggar Trevor stenhårt och han är alldeles underbar!

Idag finns det alldeles för många sura, vresiga och allmänt jobbiga människor. Vi får givetvis inte glömma att det allt som oftast finns anledningar till att man inte är på ett strålande humör, men vi kanske kan försöka att inte låta det gå ut över våra medmänniskor. På universitet hade jag en föreläsare som inte tillhörde mina favoriter men han sa en sak som jag tycker är helt suverän. Han sa att det viktigaste som finns är odmjukhet - glöm aldrig det! Och killen har så jälva rätt!

Så kära vänner, se till att göra världen till en bättre plats. Var glad, visa ödmjukhet och uppskattning mot dem du möter under din resa så blir färden mycket lättare.

Hurra för alla vänliga själar!

Var en vänlig själ!

Till sist kan jag bara konstatera att hade inte Kenya funnits hade Musse vunnit...

Många kramar
Sara

Förresten torskade jag gårdagens badmintonmatch ganska rejält, setsiffrona skrevs till 1-15, 5-15, 7-15, 9-15, men jag gråter inte för det för Uffe sa att jag hade talang...sant? Det vet jag inte men det var i alla fall vänligt sagt av honom och det gjorde mig glad...=)

Idag är det andra dagen på den här GI-veckan och jag måste säga att det går faktiskt bra. Jag har inte fantiserat om nötkräm eller drömt om en ferraristång utan istället sett fram emot att få äta naturell yoghurt med blåbär och pumpakärnor. (Det kanske iofs inte är helt sant men faktum är att jag inte varit särskilt sockersugen....ännu ska tilläggas). Jag funderade igår på de hinder som kan uppstå längs vägen och efter att ha gått igenom schemat för de här två veckorna kan jag bara konstatera att det finns ett par.

1. Resan till Malmö i helgen. Uffe och jag ska bo på Järavallen och spela på Barsebäck. Det är en mycket trevlig bröllopspresent som vi fick förra året. Det innefattar även en rysligt god middag och gott vin. Problem? Ja, det blir en prövning...

2. Tisdagen den 4 september flyger jag till Stockholm för att förbereda en kurs. Detta innebär att jag inte kan laga min egen mat men det ska nog gå...

3. Kräftskiva hos Hanna och Magnus lördagen den 8 september. TUFFT! Men det bästa är att det bara är två dagar kvar då...

Nog om detta.

Just nu pågår ju VM i friidrott i Osaka och idag springer min nya favorit - Musse! Carolina Klüft i all ära men det var liksom givet att hon skulle ta guld så det känns inte lika kul på nåt vis. Det är egentligen synd för hon är verkligen hur bra som helst, men det är alltid mycket roligare när någon mindre självklar guldkandidat vinner. Musse har visat god form i år men det brukar alltid finnas nån kenyan eller etiopier som kan sätta käppar i hjulet. Jag hoppas Musse håller huvudet kallt och springer ett taktiskt bra lopp som förhoppningsvis räcker till guld eller i alla fall medalj.

Ikväll är det dags för badminton. Min ordinarie spelpartner har blivit sjuk så Uffe kommer att rycka in i hennes ställe. Jag inser att det kommer bli en mycket tuff match och att oddsen i det här fallet inte är på min sida...

Den här tisdagen har faktiskt börjat förträffligt bra. Var inne och kikade statistik på min blogg och såg att hela 22 unika besökare varit inne och jag säger bara WOW!!! Underbart, härligt, roligt, fantastiskt, galet och otroligt rörande. YOU ROCK MY WORLD!

Tillsist kan jag bara konstatera att hösten kommit till Växjö. Det var riktigt kallt imorse och om det tycker jag så här:

Minus: Hade behövt lite mer värme innan den LÅNGA MÖRKA perioden kommer...
Plus: Får snart börja använda min nya jacka...

Var rädda om er!

Kram
Sara

För mig betyder måndagar möten och idag är inget undantag. Innan lunch ska tre möten vara avklarade. Helgen var riktigt trevlig. Bröllopet i Malmö var hur trevligt som helst. Huruvida kvällen avslutades likt en grisfest låter jag vara osagt. Jag tror dock att jag ska förhöra mig om var brudparet inhandlat alkoholen då den inte resulterade i någon dunkande huvudvärk under gårdagen. TACK Johan och Anna för att vi fick vara med och dela er dag! Under vistelsen i Skåne skulle även en prestigefylld match spelas på Rönnebäck. Linda och jag skulle än en gång vinna över Uffe och Jörgen, var det tänkt men killarna ville annat...Efter tre spelade hål låg vi tre ner och det tog vi aldrig igen. Jag vill vara en god förlorare och jag kan bara konstatera att vi var aldrig nära, vi hade aldrig chansen. Fan vad jag hatar att förlora! Jag är sjukt missnöjd med min egen insats men det här är bra tändvätska inför nästa match som vi ska spela för den SKA vi vinna. Jag kan i alla fall stoltsera med att min spelpartner gjorde dagens par på hål nr 16. Det var sjukt bra Linda!

På 18:e hålet mötte Herr Hinton oss med ett leende på läpparna. Han var säkert lycklig för att gårdagen varit så lyckad och för att han faktiskt höll sig vaken HELA kvällen, det brukar nämligen inte höra till vanligheterna...=)
Johan och jag hade en rolig diskussion för ett antal veckor sen där vi diskuterade greenfeeavgifter. Johan föreslog att man under en dag skulle be gästerna att betala greenfeen efter rundan och att de då skulle betala vad de anser att banan var värd. Halvt på skämt halvt på allvar. Igår frågade Johan vad jag skulle kunna tänka mig att betala för rundan på Rönnebäck. 850 kr, svarade jag. Halvt på skämt, halvt på allvar...=) Jag kan varmt rekommendera er att besöka Rönnebäck - den är väl värd ett besök!

Efter golfen längtade magen efter mat. Vi stannade på gyllene Måsen (Mc Donald´s) och jag insåg att det var den sista måltiden innan dieten. Mina frasiga pommes smakade fantastiskt bra...

Väl hemma i Växjö gjorde jag en inköpslista över de kommande dagarna. Jag trodde dock att damen i kassan drev med mig när hon sa vad kalaset kostade: 863,50, tack. För lite bönor, groddar och nötter, tänkte jag. Fick även en mixer på köpet så nu börjar hälsoveckan. På personalmötet imorse kom gliringarna. "Undrar hur många dagar du fixar den här gången". "Jag slår vad om att du inte fixar mer än fyra...". Men kära vänner jag är övertygad om att det kommer att gå vägen för mig. Jag får faktiskt äta och det är god mat som serveras. Imorse började jag med att gå 30 minuter innan frukost och sedan blev det äggröra med bacon och tomat. Till lunch ska jag äta het rostbiffsallad och ikväll blir det nötfärsbiffar med pinjenötter och fetaostkräm. Inte illa, eller hur?

Jag är i alla fall sjukt motiverad och som ni redan vet hatar jag att förlora. Med andra ord är oddsen på min sida!

Förresten lyfte nästan taket på Krusbärsvägen i fredags när jag insåg att 18 unika besökare hittat till min blogg - LOVE YOU ALL!

Massor med kärlek
Sara

"Måndag, tisdag, onsdag, torsdag och fredag" Det sjunger Ledin om i sin låt "Vi e på gång". Idag är jag på gång. Men vem är inte det en fredag, när arbetsveckan sjunger på sista versen och du har en härlig helg framför dig. Det är lätt att vara på bra humör en fredag.

Ikväll kommer ett par tjejer hem till mig och vi ska äta, dricka vin, flamsa och tramsa. Härligt! Imorgon bär det av till Malmö. Uffe och jag ska åka ner över dagen och hälsa på Johan och Anna som gifter sig nästa helg. Tanken är att vi även ska gå en runda på stan och det har jag tills igår känt en viss oro inför. Inte för att Uffe misstycker när jag vill gå på stan men det tillhör inte min mans favoritsysselsättning. Men igår kom han ner för trappan i ett skutt och sa med stor entusiasm "vet du om att det är Malmöfestivalen nu? Det finns ett särskilt bluestält där de säkert spelar lite skön blues" PERFEKT, tänkte jag. Skulle jag vilja gå ett varv eller två på stan kan jag med gått samvete lämna Uffe i ett av tälten. Han fullkomligt älskar blues ungefär lika mycket som jag älskar schlagers. Och det vill inte säga lite...=)

Imorgon kväll ska vi på 30-års fest till Emma i Gemla och det blir säkert en höjdare! Ännu en anledning till att fira och det vet ni att jag gillar...=)

Så kära vänner, vad ni än tar er för i helgen hoppas jag att det blir riktigt trevligt! Skulle ni få för er att hyra en film måste ni se "Se upp för dårarna". En fullkomligt fantastisk film om två tuffa tjejer som söker till polishögskolan. En av tjejerna har en pappa som är professor i kriminologi och den andres pappa jobbar som TTT, dvs turkisk thoraxkirurg som kör tunnelbana - helt underbart!

Sköt om er och kom ihåg att livet allt som oftast faktiskt är en fest!

Kram
Sara

När jag bestämde mig för att starta en blogg hade jag en del tankar och funderingar kring vad jag ville skriva om. Så här efter ett par veckor som bloggare har jag ofta kommit på mig själv att tänka "det där vore nåt att blogga om".  För mig handlar det mycket om att få skriva av mig, att få berätta om en känsla eller en tanke. När jag berättar att jag har en blogg är det en del som säger "varför skriver du om ditt liv, vem kan vara intresserad av att läsa om det?". De menar inget illa utan är bara ärliga och förstår inte hur jag kan tycka att det finns något värde i att skriva om mitt liv. Det gör det kanske inte för andra, men för mig finns det ett värde i det. Bloggen är för mig mycket ett andrum, en plats där jag får skriva av mig, där jag bara får vara...Givetvis tycker jag att det är hur kul som helst att det sedan finns ett intresse hos flera av mina nära och kära och när jag i måndags nådde en ny toppnotering av 16 unika besökare blev jag riktigt glad!

Igår var jag en runda på stan efter jobbet. Efter den blöta cykelturen landade jag i soffan och såg till min stora förtjusning att jag fått en tidning med posten. (Det händer iofs ganska ofta att jag får tidningar i brevlådan då jag prenumerar på typ 5 olika tidningar). Den här tidningen hade rubriken "Kilorna rasar" med stora röda bokstäver, intressant tänkte jag samtidigt som jag vet att man inte får något gratis efter min RIkshospitals diet för ett par månader sedan. Men jag blev ändå nyfiken, riktigt nyfiken...Det var författaren Camilla Läckberg som börjat med GI-metoden för 1,5 år sedan och tappat en mängd kilon. Med spänning läste jag om 2 veckors programmet som skulle bidra till att man tappade en rad kilon och blev lite piggare. Jag vet vad ni tänker som var med förra gången då det var Rikshospitalets diet, "inte nu igen Sara!" "Fattar du inte att det handlar om att motionera och äta rätt istället för att hålla på med en massa dieter" Jo, det fattar jag nog men jag behöver en bra start och den här gången får jag äta mer än en kopp kaffe och en sockerbit. Jag behöver se resultat snabbt och jag behöver piggna till.

När jag som bäst håller på att läsa ringer min kompis Anna och jag försöker sälja in idén till henne. Hon nappar och jag inser att det nu inte finns någon återvändo. Vi börjar synka våra kalendrar och kommer fram till att vi kör igång den 27 augusti. Vi säger till slut att det här kommer bli riktigt kul, men det är nog ett sätt för oss att förtränga det vi ska igenom. Jag tror inte att det blir särskilt kul, men resultatet kommer kanske att bli det...

Uffe kommer också att ansluta till den här dieten och för mig kommer utmaningen i att skippa sockret. Men det är liksom dags nu. Under Lag-SM veckan i Hook åt jag Ahlgrens bilar under täcket, jag drömmer ibland om en pingvinstång med ferrarismak och kan längta efter en nötkräm.

Så Anna och Uffe, nu kör vi så det ryker. Det som talar för att vi ska fixa det här är att vi dels är flera stycken som gör det samtidigt dels att vi får äta oss mätta. Min förhoppning är att jag ska bli kvitt godissuget, känna mig piggare och äta mer regelbundet. 

Jag säger som Sanna Nielsen sjunger "Livet börjar här och nu, idag finns bara jag och du, vågar du, vågar jag"...Den 27 augusti börjar vårt liv...=)

Ha en bra dag!

Kram
Sara

Äntligen fredag! Idag fyller min blogg en vecka - tjohoo! Jag gillar att fira. Det kan vara alltifrån födelsedag till avklarad tenta. Så självklart kommer den här fredagen gå i firandets tecken då bloggen fyller en vecka. Hur ska jag då fira? Jo, det blir nog kanske en dans till en och annan schlager hemma ikväll...=)

Precis som vanligt har tiden bara flugit fram och vi kan lägga ännu en vecka till handlingarna. Idag jobbar jag själv på kansliet. I morse gick jag i rask takt till mitt arbete och hann lyssna på Kiss "I was made for loving you" hela tre gånger innan jag var framme. Det är faktiskt en helt suverän låt att promenera till. Var säkert en rolig syn när jag promenerade genom hästhagen spelades luftgitarr och headbangade...=)

Imorgon ska jag spela KM, Klubbmästerskap. Ska spela 36 hål imorgon och 18 hål på söndag vilket har gjort att jag i veckan har ätit mycket onyttigheter...Jag menar det borde ju vara ok att lägga på sig en del för att sedan gå bort det i helgen. Enkel matematik tycker jag...=)

Sen sist jag bloggade har reagerat på två saker...

1. Vad vi svenskar är fixerade vid vädret. Ingen större nyhet direkt  men idag när det regnar en del, har jag säkert pratat väder med typ 7 personer. Alla säger samma sak: "Vad är det här för väder? Vart tog sommaren vägen?" Och jag svara alltid likadant. "Ja, visst är det trist. Men det ska klarna upp i eftermiddag och till helgen kommer värmen". Och då kommer den berömda bitterheten smygande..."På måndag börjar jag jobba. Då är min semester slut så då får det gärna regna..."

2. Jag är heligt förbannad på den debatten som pågår där svenska halvfeta författare som inte ligger i topp på försäljningslistorna har mage att klanka ner på framgångsrika författarinnor, som tex. Läckberg, Jungstedt mfl. Så kära vänner finns det någon eller kanske rent av några böcker av GW Persson, Ranelid eller Brunner i bokhyllan uppmanar jag er att slänga skiten eller möjligvis använda böckerna till dasspapper! Brunner säger om de framgångsrika författarinnorna att de är "skarvar som skitar ner". Skit på dig Brunner! Jag säger som Errold, deltagare i Expedition Robison, sa vid ett tillfälle till en annan deltagare, Leif, "Skämmes ta mig fan!"

Vad härligt att jag fick engagera mig idag, denna fredag. Det känns skönt...=)

Nu önskar jag er en fantastiskt trevlig helg!

Lev väl och glöm inte att vårda kärleken!

Kram
Sara

Efter gårdagen vaknade jag imorse med ett leende på läpparna. Ny dag med nya förutsättningar - härligt! Var på jobbet efter nio och insåg att vi nästa vecka har en tävling för 96 juniorer och vi har extremt ont om banguider så KOPIERING har varit dagens ledord. Är fortfarande kvar och snart ska jag börja häfta ihop guiderna. Ett trevligt litet projekt.

Dagens höjdpunkt var definitivt lunchen. Två pinglor och en snygg karl kom och lunchade med mig idag. Pinglorna var inga mindre än min underbara syster Frida och min härliga kompis Karolina. Den snygge karlen var ingen mindre än min make. Det blev en väldigt underhållande lunch där ämnen som litteratur, släktskap och bebisar avhandlades. Det framkom bland annat att min kära syster har fått en ny favoritsysselsättning, läsa bok och dricka kanelte...Vidare pratade vi om man verkligen kan säga att en bebis är ful? Vi var rörande överens om att det är precis som mamma en gång lärt oss, det finns inga fula människor!

Karolina och jag har pratat om att vi skulle träffas en kväll och författa 10 budord. Då ingen av oss är extremt religösa tänkte vi dissa Guds ord och skapa lite nya...Jag har under eftermiddagen mitt i alla kopiering tänkt efter och beslutat mig för att delge er mina budord som säkerligen kommer att redigeras och skrivas om. Här kommer de direkt från hjärtat:

1. Sätt gränser - våga säga nej!
2. Umgås med dem som ger dig energi, rata dem som bara tar energi
3. Lyssna på mycket schlagers - det gör dig glad och upprymd
4. Var stolt över dig själv
5. Se inte bakåt, se framåt
6. Bry dig inte om vad andra tycker och tänker om dig
7. Älska dig själv - då kommer andra också göra det
8. Sprid glädje - bjud på dig själv - det blir roligare för omgivningen
9. Bit inte alltid ihop - det är ok att ibland bryta ihop
10. Tagga ner...stirra inte upp dig i onödan

Visst låter det helt otroligt bra?! Den stora frågan är givetvis: Lever jag som jag lär? NEJ, det är inte ens nära. MEN kära ni, jag ska ta försöka ta till mig ovanstående budord och leva efter fler än bara nr 3. (Det budordet la jag in för att jag redan lever efter det och då känner jag att uppgiften att efterleva övriga 9 inte blir så tuff...)

Ni som känner mig vet att det svåraste budordet för mig att leva efter är nr 10...Hur i all sin dar ska en tjej med mitt eldiga temprament och humör, som bryter ihop för minsta lilla skitsak och som engagerar sig för hela Smålands befolkning, kunna tagga ner? In´t fan vet ja! (läses på norrländska...)

Jag vill avsluta med två tänkvärda ord:

Må aldrig dina kameler sakna vatten och när små män ger långa skuggor - då är mörkret nära!

Idag känner jag att jag har massor av kärlek att ge så en bamsekram till er alla!

Sara